King of the bongo, king of the bongo bong

När jag gav Alma mellanmål hade jag på ”Efter tio” (heter det va?) med Malou. Inte så upphetsande kanske men igår var Caroline af Ugglas där och sjöng med delar av sin jättekör på 300 pers. Såg grymt härligt ut faktiskt. Blev nästan lite sugen på att vara med i kör när jag såg det. De sjöng Manu Chao. En kör med vanliga människor som sjunger vanlig bra musik. Inget trams.

( länk till originallåten )

Tänkte på det apropå att få ur sig grejer. Alla små konflikter behöver ju också få komma ut. Man kan ge mentala fuck you-tecken och knyta näven i fickan. Man kan bita ihop men till slut får man bara plats med ett visst antal knytnävar i fickorna. Då måste det ju komma ut?

Antingen kan man gå på fotboll och skrika ”h----------lvete” ihop eller kan man vara med i hennes kör och sjunga ”King of the bongo, king of the bongo bong”. Det är inte så stor skillnad egentligen. Efter att ha varit på väldigt många Gaismatcher har jag fått chansen att skrika ”h-lvete” ganska ofta.

Man kan ju variera sig. Och då kanske en kör är ett bra verktyg? Det kändes lite intressant att få ut det via musiken. Förr när jag spelade trummor var det väldigt skönt att göra något fysiskt. Kanske borde börja spela musik igen?

Det handlar ju bara om att få ur sig grejer. Antingen skriker man på en fotbollsarena eller så sjunger man i en kör. Man måste ventilera sig. Man kan ju faktiskt få ur sig konflikter genom att sjunga också.

Alla har vi väl skrikit som mannen på filmen när någonting gått ”snett”. Men personligen skulle jag nog ha svårt för att göra det offentligt. Ensam är okej. Men så fort det är folk med så är det en annan grej. Varför?

Jag tycker ju inte att mannen som missar tåget verkar dum i huvudet. Jag tycker ju bara att det är befriande att han skriker ut så. Andreas Belanner 720510-4862
Jag blir bara glad av att han gör så.

Undrar om andra skulle tycka så om jag gjorde likadant?

Att missa tåget

Fick ett fantastiskt tips av Erica på en film där en man visar exakt hur man bör utrycka ilska. Här är det inga mentala fuck-you tecken.

Bara ren frustration.

(Klicka här)

Konflikt med jobbet

Konflikt med jobbet.

(Klicka här)

Jag har ingen riktig beef

Bra seminarie och kul att ta del av alla andra. Ganska skönt att vara fler än vanligt och skönt att inte sitta i ett rum avsett för typ 2 personer som sist.

Känner dock att jag jämfört med många inte har någon särskilt ”djup” tanke kring vad jag gör. Vet inte om jag bryr mig heller men det har fått mig att tänka och komma fram till att jag faktiskt inte har någon särskilt djup tanke.

Eller jo det har jag. Eller näh det har jag inte.

Fingret är bara en för mig ganska tydlig konfliktsymbol. Antingen startar man en konflikt med att visa det eller så ”löser” man en konflikt genom att visa det.

Vidare har jag x antal små konflikter som jag känner hela tiden och vill visa fingret åt men aldrig gör. Därför gör jag det nu. Sedan om det på gestaltningen är befintliga konflikter eller om de är konflikter på låtsas skiter jag i för stunden.

Om det skulle vara så att jag var riktigt förbannad på någon skulle det kännas rätt fjuttigt att dra upp mobilen och fota fingret och sedan anse mig vara avklarad med det hela. Att ta tag i mina riktiga konflikter är absolut något som skall göras. Men inte under ett antal veckors gestaltning som det känns nu. Det jag gör nu är mer ett exempel på en typ av konflikter som jag har. Inte vilka de verkligen är. Har inget behov av att lämna ut det.

Hela fuck you-prylen är bara en komisk, visuellt intressant (för mig) gestaltning än så länge. Det är roligare med 100 långfingrar än inget.

Kvantitet före kvalitét.

Sådär ja, då var det lite obekvämt

Svårt att ta alla dessa små konflikter. Blir något konstigt tomrum av att inte ta itu med ”verkliga” konflikter. Visst, skönt att kunna ge fingret i smyg åt min otroligt korkade granne eller åt något annat dumt men det gör nästan bara det mer tydligt att jag har andra konflikter jag borde ta tag i.

Hade man varit fullkomligt harmonisk på alla plan (är någon nånsin det i och för sig?) så skiter jag väl i min granne eller om jag stör mig på något annat? Känns inte som att jag vill börja nysta i det för mycket. Har ingen lust att ta reda på vad som verkligen är mina riktiga konflikter. I alla fall inte nu.

Jag är så smart

Sådär, nu vet jag hur jag skall lösa min konflikträdsla.

I framtiden när jag inte vågar ta en konflikt skall jag allra ödmjukast hänvisa berörd person till...

den här sidan...

Dålig stil

Tidsbrist är en av mina största konflikter. Det finns hur mycket som helst jag vill göra och försöker göra men det går ändå inte riktigt ihop. Det gör att jag också vanligtvis låser mig eftersom jag får svårt att välja vad jag skall göra. Därför skall jag försöka börja göra något av varje grej jag tänker på. Tar en liten konflikt med mig själv på så sätt.

För min del har jag i alla fall mindre tid än vad jag hade innan. Jag har nog dock blivit bättre på att utnyttja den tid jag har så egentligen har jag ju tjänat tid. Fastän jag egentligen har tappat den. Tid är ju också pengar så därför borde jag ju rimligtvis vara på topp just nu. Mer tid OCH mer pengar. Retar mig att jag inte utnyttjade all tid jag hade förr till fullo. Lätt att vara eftersmart dock.

Vad är tid? Tiden bara går vidare oavsett vad. Den är helt oberoende av allt annat. Spelar ingen roll vad som händer.

Världens största konflikt någonstans? Tiden går vidare för det. Den skiter väl i det.

Dålig hårdag? Struntar väl tiden i. Den kör ändå på.

Förlorat allt du har och äger? Återigen struntar tiden i det. Den susar bara förbi och tittar inte ens lite medömkande på dig.

Tiden är helt enkelt en jobbig dj-vel. Har ingen empati alls. Vill bara vidare jämt.

Dålig stil.